"Du kan lita på SJ" säger konduktören och stänger av en hel vagn.

Jag vill inte bli ännu en i raden sura gnällmånsar. Men nu börjar jag faktiskt att lacka ur. Det räcker nu. SJ.

Är det inte vagnsbrist - igår morse fick alla som var bokade i vagn 6 ta bussen till Stockholm.
Hur kul är det på en skala 1-5?
Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag hade en sittplats bokad i vagn 5. Även om det skumpar och har sig på tåget så kan jag läsa och jobba.
På en buss däremot går det inte att göra mer än att stirra ut genom fönstret och ha tålamod.

Om det inte är vagnsbrist så fungerar inte strömmen så konduktören måste stänga en hel vagn och hänvisa alla till lediga platser i övriga vagnar.
SJ måste har tur i oturen att det bara är gamla sunkiga loktåg som trafikerar Dalabanan denna vinter.
Om ett av X2000-vagnarna varit ur funktion hade halva gänget fått gå hem till Borlänge/Falun. De tågen är alltid fullsatta.

"Du kan lita på SJ!" säger konduktören när jag suckar över att jag måste byta vagn.
"Vaddå lita på SJ?" säger jag.
"I vagn 3 finns det både gott om plats och ström till datorn." säger konduktören.

Det spelar ingen roll om det finns eluttag i vagn 3 eller 5, jag kan aldrig vara säker på att det finns eluttag, varför jag tagit det säkra före det osäkra och har alltid laddat datorns batteri innan jag kliver ombord.

Men jag kanske ska vara glad att tågtrafiken mellan Dalarna och Stockholm fungerar rätt smärtfritt ändå - med tanke på alla de avgångar som ställts in på grund av denna mycket extremt snörika och kalla vinter.

Förhoppningsvis är det snart slut på vintern och då kanske vi får åka X2000 igen - även mellan Borlänge och Stockholm.

Det ser jag fram emot.

Upp över öronen förälskad - i en tavla!

Jag är kär! Upp över öronen förälskad i Ingrid Erikssons fantastiskt naivistiska och detaljrika målningar. Jag vill ha alla. Nu genast.
Någon som kan ge mig pengar?

Och fler väggar.
Det har sina sidor att älska konst och att ständigt utöka samlingen. Till slut finns det liksom ingen plats kvar. Det är då jag önskar jag hade ett större hus, eller kanske inte, för det kräver så mycket mer i form av underhåll.
Men åtminstone någon slags hängningsmaskin där man kan hänga flera tavlor och så väljer man vilken man vill se just idag.
Eller kanske inte.

Jag har alltid älskar konst. Målat eller fotografi. När jag var ung handlade det mest om att köpa reproduktioner i form av affischer men i takt med jag blivit äldre, fått mer i plånboken samt andra prioriteringar, har jag satsat mina pengar på konst.
Faktum är att jag köper hellre ett konstverk än åker på chartersemester.

Just nu är det Ingrid Eriksson tavlor som jag svärmar för. Vi hängde 30 av hennes alster i Blå Lågan i lördags då hon är Konstsektionens utställare under mars månad. Både jag och kollegan A blev stormförtjusta i alla 30.
Mer eller mindre.

Jag har redan antecknat mig för två små akvareller à 500 kr styck. Nu är frågan om jag ska slå till på en olja för 5000 kronor.
Det går bra att köpa på avbetalning, säger Ingrid när jag ringer henne.
Det är just det.