"Du kan lita på SJ" säger konduktören och stänger av en hel vagn.

Jag vill inte bli ännu en i raden sura gnällmånsar. Men nu börjar jag faktiskt att lacka ur. Det räcker nu. SJ.

Är det inte vagnsbrist - igår morse fick alla som var bokade i vagn 6 ta bussen till Stockholm.
Hur kul är det på en skala 1-5?
Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag hade en sittplats bokad i vagn 5. Även om det skumpar och har sig på tåget så kan jag läsa och jobba.
På en buss däremot går det inte att göra mer än att stirra ut genom fönstret och ha tålamod.

Om det inte är vagnsbrist så fungerar inte strömmen så konduktören måste stänga en hel vagn och hänvisa alla till lediga platser i övriga vagnar.
SJ måste har tur i oturen att det bara är gamla sunkiga loktåg som trafikerar Dalabanan denna vinter.
Om ett av X2000-vagnarna varit ur funktion hade halva gänget fått gå hem till Borlänge/Falun. De tågen är alltid fullsatta.

"Du kan lita på SJ!" säger konduktören när jag suckar över att jag måste byta vagn.
"Vaddå lita på SJ?" säger jag.
"I vagn 3 finns det både gott om plats och ström till datorn." säger konduktören.

Det spelar ingen roll om det finns eluttag i vagn 3 eller 5, jag kan aldrig vara säker på att det finns eluttag, varför jag tagit det säkra före det osäkra och har alltid laddat datorns batteri innan jag kliver ombord.

Men jag kanske ska vara glad att tågtrafiken mellan Dalarna och Stockholm fungerar rätt smärtfritt ändå - med tanke på alla de avgångar som ställts in på grund av denna mycket extremt snörika och kalla vinter.

Förhoppningsvis är det snart slut på vintern och då kanske vi får åka X2000 igen - även mellan Borlänge och Stockholm.

Det ser jag fram emot.