I Uppsala kapade vi en taxi

Jag har full förståelse för att tågtrafiken inte fungerar när det varit snöstorm av andra graden i kombination med sträng kyla.
Men jag har ingen förståelse alls för SJ:s obefintliga information.

Söndag eftermiddag landar jag bara en kvart försenad på Arlanda, går direkt till Sky city för att kolla hur det ser ut med tågen. Mitt tåg, 16.07, finns med på monitorn och allt ser normalt ut.
25 minuter före avgång kollar jag en gång till och då står det preliminär ny avgångstid 16.32. För att en kvart senare bytas ut mot "ersättningsbuss".

Hej å hå, tänker jag och kusinen som varit i London i tre intensiva dagar. Men vid gott mod ställer vi oss innanför de automatiska dörrarna vid Skyd Citys ingång och väntar. Kusinen läser kvällsblaska och jag spanar efter en buss.
Några andra strandsatta resenärer ansluter och vankar fram och tillbaka.
När en timme gått går kusinen upp till SJ-disken för att kolla varför ingen buss kommer.

En efter en droppar folk av. Efter två timmar är vi fem kvar som traskar tillbaka till SJ-disken och får du förslaget att boka om oss till 20.07-tåget och som plåster på såren får vi 100 kronor vardera att äta för.

Kvart i åtta känner jag på mig att det inte kommer att fungera det här heller, och mycket riktigt på monitorn står det att 20.07-tåget är ersatt med buss.
Men nu är frågan om vi vågar stanna kvar på Arlanda och invänta bussen. Den förra verkar - om den nu gick överhuvudtaget - ha kört förbi.

"Ta upptåget till Uppsala som går nu! Då är ni iallafall i Uppsala och där måste bussen köra in." säger en av killarna bakom disken.

Sagt och gjort, med en minut till godo hinner vi med ett mycket nerisat upptåg, som mer ser ut som ett spöktåg än ett lokaltåg, som i vanliga fall är knökafullt.
I Uppsala står det på monitorn att buss ersätter och tiden är 20.26.

"Men vart går bussarna" undrar vi alla och får veta att det är på andra sidan, långt från stationen.
Lydiga som vi är traskar vi ut i kylan på 19 minusgrader och ställer oss och väntar.
Och väntar.
Och väntar.

Efter 25 minuter får jag nog och springer in på stationen för att mötas av en ständg biljettkassa - ingen levande människa att fråga - och på monitorn finns inte längre vårt tåg/buss med.

Då kapar vi en taxi.
Drygt två timmar senare är jag hemma i Borlänge. 445 kronor kostade resan. Nu har jag skrivit ett reklamationsbrev till SJ och begärt att de betalar min taxiresa.
Lycka till, säger kollegan. Resegaranting gäller inte.

Men det här handlar inte om resegaranti, det här handlar om att sätta sina kunder i fokus och behandla dem som kunder, inte som paria.

De som styr SJ måste vara ett gäng inkompetenta ärthjärnor.

Hur svårt kan det vara att inse att söndagens tågtrafik inte kommer att fungera när det är snöstorm av andra graden på lördagen?

Hur svårt är det planera för det, med ersättningsbussar?

Och framför allt varför informerar inte SJ sina medarbetare så att de kan svara på alla resenärers frågor?

Och varför säger de att ersättningsbussar är på väg när så inte är fallet?